Rasmus, jag har ju inspirerats av dig och Susanne! Ni är ju mina idoler! Mina 21 km med dunk är ju inget mot era mil genom Afrika på cykel! Nästa gång får vi göra gemensam sak! ;-)

WOW- vilken insats! Tack Anna, Bengt, Oskar, Dave, Sooki. Bo, Mike, Kitt på Fotvårdsspecialisten i Mölnlycke och Johan för att ni hörsammade en desperat kvinnas rop på hjälp!!! Ni hjälper inte bara mig utan även några av de 748 miljoner människor som inte har rent vatten att dricka! 13 liter smutsigt vatten är nu tömda ur dunken 12 liter ( 12 kg) är kvar! 10 dagar har vi på oss att tömma hela !

Tack Ulla-Karin för att du är med i kampen för allas rätt till rent vatten! Glad Påsk!

Tack Fredrika Söderlund och Christina Nyberg för era bidrag! två steg närmare målet!

Tack Fam Eskilsson!

Måste ju skicka ett tack till Körsbärsvägen och söndagens insamling på Mamma Elisabeths Bullfika! Tack alla ni som bidrog! Fantastiska 2800 kronor. En fika som räddar liv helt enkelt!!! Kramar

Hej Cecilia! Vid mitt 50-årsfirande igår tog en av artisterna, Blues Brothers Breakfast Band, representerat av Hannu Myllari, initiativ till att samla in pengar för välgörande ändamål. Med din fantastiska mors hjälp bidrog gästerna med 2 686 kr och 20 cent(!) till Water Aid och ett 1.6 liter lättare lopp!

sorry hittade var jag skulle betala :-) penagarna är där : Lyckat till

Cissy i take it for granted from my comment you know I am Anonym ;-)

2 dl ska det ju vara ! Inte 2 liter, önskedröm från min sida kanske ;-)

WOW- jag är i mål! 3 timmar och 19 min tog det. Det var tungt , det skavde, dunken med 3 liter i som skvalpade gjorde att man gick konstigt och belastade höfter och rygg och när jag under sina stunder joggande så var jag ju tvungen att hålla i repen vilket i sin tur var påfrestande för armarna, jag har blåsor på fötterna och stum i benen.  Jag har den största respekt för de kvinnor som måste göra detta dagligen då med hela dunken full, jag förstår ännu bättre hur förutom att de tar deras tid måste slita på deras kroppar!

Därför är jag fantastiskt glad, stolt och tacksam över att vi tillsammans lyckades samla in ( i skrivande stund)  över 47 000 kronor!!!!  Ni är över 200 personer som har bidragit , 50 års fester och 40 års fester har skramlat, unga som gamla har lagt ett bidrag, bullkalas har ordnats och en massa andra aktiviterer som har gjort att vi nu kan förändra livet för över 200 personer som idag inte har tillgång till rent vatten!!

För vatten gör just det förändrar liv och ger människor en chans att själva ta sig ur den djupaste fattigdomen. Barn får tid och är friska för att gå i skolan , barn överlever spädbarnsåren, kvinnor kan spendera sin tid med mer produktiva sysslor än att släpa vatten, familjer är friskare och samhällen kan utvecklas.  Man ser en drastisk skillnad i de samhällen dit vattnet kommit. Jag önskar att jag kunde ta med er alla för att uppleva detta, det är fantastiskt att se!  Jag önskar att ni alla fick möjlighet att bevittna detta!

Jag hoppas att ni vill fortsätta att stödja WaterAid så att vi tillsammans kan se till att fler människor får tillgång till rent vatten, sanitet och hygien! Följ länken och bli månadsgivare http://www.wateraid.org/se/stod-oss/bli-manadsgivare så fortsätter vi kampen för rent vatten!

TACK och God Natt!

Bättre sent än aldrig säger man ju!

Idag dagen innan varvet hinner jag äntligen surra på mig dunken och ge mig ut för att känna på hur det kännas att jogga lätt med dunk! Kanske var det bra att jag väntade. Jag har ju i andra sammanhang korta sträckor gått med dunken men längre än så har jag aldrig försökt mig på.  5 liter är kvar och det är ju bara 20 % av de ursprungliga 25 litrarna men oj det var inte lätt det heller. Vattnet skvalpar och dunken slår mot armbågarna när man försöker jogga. Blir helt klart att ändra springstil imorgon med dunk på ryggen!         Men hopp om en tom dunk finns ju fortfarande !

Jag har ju försökt dela med mig av mina erfarenheter, samtal och möten med kvinnor och flickor som bär vatten stora delar av sin dag. Fotografen Mustafah Abdulaziz har varit  också varit i Konso regionen i Ethiopien. Samma region som jag var i i november och där jag träffade Sena. Sena som ramlade när hon gick uppför berget med vatten på ryggen i 6 månaden och förlorade barnet som hon väntade på. Mustafah har tagit fantastiska och gripande  bilder och berättar om sina samtal med kvinnorna i bergen i Konso.

www.msnbc.com/msnbc/ethiopia-water-shortage

De är dessa kvinnor jag kommer att ha på näthinnan som målbild imorgon under mina 21 km runt Göteborg! 

/Cecilia