Efter en löprunda stannade jag och drack vatten längs kanten av en fotbollsplan. Jag lät det forsande vattnet svalka mina händer, träffa gräset och fylla naturen med en underbar doft samtidigt som jag drack mig fri från törst. Jag insåg där och då att jag var världens lyckligaste människa. Så privilegierad att jag kan stå här och låta livets för mig självklarhet rinna mellan mina fingrar och njuta av doften när det går till spillo samtidigt som det hjälper mig att må bra och inget har någonsin smakat så gott. Alla borde få ha det så och jag utmanar er att inte ta något för givet innan det är en rättighet alla på jorden få ta del av, och kanske inte ens då. Många bäckar små består av vatten så nu hjälps vi åt.